Framtiden är högupplöst

Den traditionella filmkameran är i princip samma maskin idag som den kamera bröderna Lumière uppfann på mitten av 1890-talet och det är inte förrän de senaste årens högupplösta digitala filmkameror utvecklats som något har hotat dess existens. Även filmprojektorn, som ju tekniskt sett är en inverterad filmkamera, består i sin konstruktion.

I augusti 2000, ett halvår in det nya millenniet, hade filmen ”Driven Together” premiär. Även om filmen gick den stora publiken förbi blev det en teknisk milstolpe då det var den första spelfilmen som spelades in, redigerades och visades digitalt. Filmbranschen hade då under 90-talets senare hälft gjort en enorm omställning vad det gäller att gå över från det fysiska klippbordet till digital redigering, men nu hade den digitala tekniken kommit tillräckligt långt för att även spela in och visa film digitalt.

Nyckelbegreppet är HD, High Definition eller på svenska hög upplösning. Den fysiska filmen som rasslar genom kameran bygger på att korn på filmen exponeras för ljus. Den utveckling av film som skett under nittonhundratalet har inte gällt att öka antalet korn på filmen utan tvärtom, att öka varje korns ljuskänslighet och på så vis kunna minska antalet korn för att slippa den stora mängd ljus som krävdes i filmens barndom för att få den exponerad.

Videons problem har dels varit att få samma kvalitet i färger och kontrastomfång som filmen men även att kunna hantera den stora mängd data som högupplöst video innebär. Genombrotten blev Sonys CineAlta och Panasonics Varicam som lyckades få både kvalitet och flera funktioner som dittills saknats som Varicams möjlighet att simulera olika inspelningshastigheter för att på så vis kunna visa riktig slow-motion. Exempel på tidiga filmer inspelade på dessa kameror är Star Wars: Episode II (2002) och Lars von Triers Dogville (2003).

När det kommer till att visa film digitalt är en av fördelarna att man inte behöver göra filmkopior. Biografkedjorna har ändå skäl att vara tveksamma till en övergång till digital projektion då stora nyinvesteringar krävs utan att kvaliteten höjs. De verkliga fördelarna kan mindre biografer och kedjor som folkets bio i Sverige dra nytta av. När väl en digital projektor är installerad kan man via bredband ladda över filmer direkt från distributören. De projektorer som hittills kommit och kan visa film i en acceptabel kvalitet är Sonys 2k- och 4k-projektorer. Den senare har en färgåtergivning och kontrastrikedom i nivå med filmprojektorer, och således bortom vanliga konsumentprojektorer, samt visar film med en upplösning av 4096 x 2160 pixlar.

När det kommer till tv sker även här ett paradigmskifte. Tv-sändningarna och apparaterna vi har, har i princip varit samma konstruktion sedan tekniken fick stor spridning på 40- och 50-talen. Inte förrän plasma- och LCD-tekniken blivit tillräckligt bra och billig fanns det några alternativ till den klassiska elektronkanonen i vanliga tv-apparater. Den tekniken går ut på att en bild ritas upp linje för linje 50 gånger i sekunden. Antalet linjer utgör upplösningen och i Europa med PAL-systemet har vi 625 linjer och i USA med NTSC-systemet har de 525 linjer. När plasma- och LCD-skärmarna gjorde entré var dessa konstruerade på samma sätt som datorskärmar och ritade upp bilden med pixlar på både höjden och bredden. Detta har gjort att i princip alla maskiner som finns ute på marknaden har en högre upplösning än vad utsändningarna har. Denna möjlighet har lett till att både tv-utsändningarna och dvd-tekniken håller på att ta stora kliv framåt i utvecklingen. På bägge fronter är det upplösningen som blivit högre.

Dock gäller det att hålla reda på begreppen interlaced och progressiv bild. I den gamla tv-tekniken bestod den uppritade bilden av a- och b-frames som ritade upp varannan linje varannan gång så att bilden ”lappades” ihop. Denna metod kommer användas även i framtiden men ett alternativ har tillkommit kallat progressivt, att rita upp hela bilden varje gång men med en lägre upplösning. De upplösningar som är aktuella är 720p (alltså 720 linjer på höjden progressivt) eller 1080i (1080 linjer interlaced).

År 2006 kommer att bli ett avgörandets år för vilken teknik som ska ersätta dvd-tekniken. Kandidaterna är Blu-Ray och HD-DVD och bägge backas av tunga teknikföretag, den förra stöds av bland andra Apple, Sony och Pioneer medan den senare av Microsoft och NEC men även av mediebolag som Paramount, Universal och Warner Bros. Tekniskt sett är de tämligen lika i sin utveckling, de använder sig båda av en blå och mer högfrekvent laserstråle som kan läsa av information lagrad tätare på skivan än den röda lasern som finns i dagens dvd-spelare.

Kapaciteten för Blu-Ray är maximalt 27 GB för enkellager men precis som på dagens dvd-skivor kommer man att göra skivor med dubbla lager som då får en kapacitet på över 50 GB vilket skulle räcka till ungefär åtta timmar högupplöst material. HD-DVD har i dagsläget en något lägre kapacitet på 15/30 GB men håller fortfarande på att utvecklas, i vilket fall är det betydligt högre än de nuvarande dvd-skivorna som rymmer 4,5/8,5 GB.

Alla dessa tekniker går mot en värld för rörliga media där allt är digitalt från inspelning till uppspelning, och där kvaliteten bara kommer att bli bättre och bättre i takt med att högre upplösning från början till slut kommer att kunna hanteras.

Denna artikel är skriven av Christian Waller